Den här gången tänkte jag inte nämna några namn. Det är hursomhelst ett allmänt beteende som man ser lite här och där, det som jag vill skriva av mig kring. En knepig trend i informationssamhället kan man väl kalla det. Det är tur att jag bloggar anonymt för detta känns som en jäkligt känslig grej att lyfta på bordet…

Men det här med att drabbas av en sjukdom och gå ut i medierna om det.

Måste man gå och BLI sin sjukdom eller sin diagnos? Varför är det för det första en allmännyhet? Folk blir sjuka och dör varje dag. Tråkigt men sant. Och vem är isf värd att få sin story hörd?

Måste man, nu säger jag det, bli en sjukdomsinfluencer?

Man ska va med i tidningen. Sen ska man ska skriva en bok. Man ska börja föreläsa… Taggar Malou von Sivers i sina inlägg liksom. Jag ska berätta för hela världen att såna som JAG finns! Det är jätteviktigt!!

Nu ÄR jag någon. När jag blev sjuk.

Men sen då, tänk om man blir frisk? Man bäddar ju inte för sitt tillfrisknande precis när man bygger en karriär av det.

Ja, ja nu var det sagt och ni fattar väl att jag inte menar ALLA sjuka som vill dela med sig av turerna nu utan en viss typ av de sjuka. De som är så pass friska att stjärnglansen ännu lockar.

Är jag ensam om dessa tankar? Känns så förbjudet på nåt sätt.

Ta hand om er!