Make sevendays great again

Jag vill ju inte vara en SÅN som bara klagar och sågar. Jag vill komma med konstruktiv kritik också.

Så nu ska jag avslöja hur JAG skulle ändra på Bloggportalen sevendays om jag fick fria händer (och lön, självfallet).

För det första skulle jag ändra på tonen helt. En webbplats har spelrum för kaxighet. Det skulle bli en rappare ton i sajtens sociala medier och artiklar. Det måste vara underhållande att läsa så det krävs en skicklig skribent som webbredaktör. Ja, en redaktion behövs uppenbarligen. Någon som styr upp och håller linjen. Skriver artiklar med temat lokal populärkultur och lyfter heta ämnen. En projektledare behövs också.

Målbild; en finlandssvensk lightversion på svenska nöjesguiden.

Det ska finnas lokala recensioner. Min vision är att om jag inte kunde gå på ett evenemang i Svenskfinland så kunde jag i alla fall läsa om det på sevendays, och se bilder. Veta hur det var. Jag vill veta hur maten smakar på den där nya restaurangen. Jag vill veta vad andra tyckte om konserten, så ett livligt kommentarsfält är ett måste.

Personporträtt och intervjuer med lokalkändisar men även mindre bloggare. Alla har en story att berätta.

Men fyrken då? Det hela måste ju generera intäkter. Nå, här skulle det inte enbart falla på bloggarnas lott att skriva advertorials, det skulle redaktionen göra. Företag kunde annonsera genom välskrivna inlägg om kommande evenemang, intervjuer, reportage. Allt möjligt kunde man göra!

Detta var nu bara ett utkast på omstruktureringar jag hade gjort utan desto större eftertanke.

Men skulle du läsa?

Ha en skön helg!

Ingen bryr sig om dina nyårslöften

Jag var tidigare inne på det här med nyårslöften som varit det kollektiva bloggämnet nu i januari.

Först nu noterade jag att Ellen bloggat om detta redan 5.1 och dessutom satt ner skåpet! Ellen irriterar sig inte på dem som gör upp nyårslöften, hon störs av dem som tycker de klarar sig utan.

Haha. Ja! Att man öppet måste deklarera att man tänker låta tolvslaget passera utan minsta självreflektion är ju faktiskt det konstigaste av allt. Liksom, okej då vet vi.

Jag blir lite provocerad av folk som måste poängtera att de inte ger nyårslöften. ”För man håller dem aldrig ändå” Snälla nån det är väl inte det som är grejen?! Det som är grejen är väl att för en kort jävla stund känna nån slags hopp och jag vet inte, bara för ett par dagar kanske känna att allt kan bli lite bättre. Ingen ger väl nyårslöften för att hålla dem?

I rest my case. Ellen vinner #nyårsgate.

Hur hittar man vägen ut ur depression?

Mima med bloggen minimalism öppnar upp på bloggen om sin depression.

Hon skriver ”jag kommer aldrig att känna glädje igen”.

Jag har också lidit av depression och kan intyga att det är precis så man tänker. Det är hemskt att inte känna hopp inför framtiden. Man är som en blek vålnad som lever bland de levande, fast med en glad mask på. Inte alla ligger i sin säng och gråter. Man lyckas göra det mest nödvändiga men det är med rullgardinen nedragen. Som ett evigt, grått november.

Mima skriver att trots sin depression så uppskattar hon att umgås med sina vänner och prata i timmar på en restaurang.

Jag förstår varför Mima vill understryka det här att vännerna är ett stöd men ingen quick fix mot depressionen. Det tar tid att bli hel igen.

För mig tog det nog ca 3 år innan jag kände mig levande igen och lösningen var nog främst ett miljöombyte men jag jobbade också mycket med mig själv. Det är tyvärr ett inside job.

Men det finns ju mycket att ta till som hjälper en uthärda. Mediciner, vänner, terapi, motion, en givande hobby…

Har du haft depression och hur kom du dig ur den?

Blir man någonsin frisk? Jo, det kan man visst bli. Ge inte upp! En dag i taget.

Kramar till Mima

Svenskfinlands mest lästa förlossningsberättelser

Jag kom på idén häromdagen; jag ska ta reda på vilka bloggares förlossningsberättelser som är mest lästa! Men, det kan jag inte eftersom jag inte har tillgång till sådan statistik.

Däremot kan jag säga vilka berättelser som google gillar mest.

Jag använde ett verktyg som heter search latte och gjorde en sökning på google.fi – förlossningsberättelse – på svenska – i Finland.

Detta är resultatet:

1. Caroline Eriksson

2. Mama bites back

3. Sara Holtkamp

4. Lina Björkskog

5. Cindy Ekman

6. Lineriet

7. Simone Envall

Om du har en förlossningsberättelse själv på lager på din blogg eller vill tipsa om en, eller flera andra som du läst och minns – kommentera!

När bloggandet går ut över hunden

Sara som bloggar om hundliv och numera också bebisliv funderar högt i sitt senaste inlägg om hon eventuellt borde sluta blogga. Orsaken är att hon tycker bloggen stjäl av hundens egen tid med henne.Ni som är hundmänniskor; kan ni förklara för mig vad en hund kräver av sin husse på det här sättet? Är de inte flockdjur? Min bild av hundägande är att de är hur nöjda som helst med att bara hänga med gänget?

Mitt hjärta brister nästan för hur hård Sara är mot sig själv gällande hunden. Hon är väl hemma om dagarna och umgås ju med hunden? Den är säkert jättenöjd att vara med henne och babyn. Vissa har ju sina hundar ute i en bur hela dagarna,liksom…

Jag kan ha fel men, en hund ställer väl inga större krav på sin människa än att få bli rastad, omskött och matad?

Sara skriver också att hon vet att hon ställer höga krav på sig själv. Jag misstänker att det är Sara som vill ha mer tid med hunden än tvärtom.

Men inget fel med det.

Jag bara förstår mig inte på hundkärlek av den här magnituden.

För övrigt är det min åsikt att om bloggandet skaver så ska man lägga av. Det är ju inte som att någon bett en att blogga? Det är inte ett misslyckande att sluta.

Fast vad vet jag, Sara kanske hade stora planer för sin blogg?

Om bloggen blir tungrodd är instagram ett mycket bättre alternativ. Där tror jag också man blir ”stor” enklare och snabbare om det är en ambition.

Linnedrömmar med modifikation

Jag är all for att en influencer vill tjäna pengar på sin blogg. Det är mycket jobb bakom att driva en blogg. Men åh vad tillgjort det kan bli med affiliatelänkar…

Sofias mode skriver om hur hon älskar linnetyg så mycket att hon totalt omringar sig med det. Men det blir ju lite lustigt när inte en enda bild på detta högt älskade tyg som hon dedikerat ett helt inlägg för är hennes egen? Jag vill ha bevis.

Mitt andra tips är att kolla in diverse inredningsaffärer både fysiskt och på nätet. jotex, ellos men även h&m har haft lite olika alternativ att välja mellan när det kommer till linne. Speciellt stort utbud är det bland servetter och sängkläder. Själv beställde jag hem ett gäng med dynvar och några servetter igår från adlibris av alla ställen.

Nu är jag verkligen nyfiken på att se de där inköpen. Varför ingen bild? Så bekvämt att de inte kommit på posten ännu.

Jag tror att Sofia valt ut linne att skriva om för att det är dyrt och då får hon större kickback på sina annonslänkar. Det är ett bra försök att måla upp en bild av ett intresse för linne men jag går inte på det. Det är ren reklamtext skrivet med en personlig ton, that’s all.

Vad tycker ni om reklamlänkar? Inget fel på att tjäna pengar men jag tycker inte om falsk reklam eller att bli tagen för en idiot.

*Klickar hem en linneservett*

Vem är gossip girl?

Ingen har frågat. Det tycker jag är bra för jag tycker det är en rättighet att få vara anonym på nätet så länge man följer lagen.

Jag är en datornörd. Har alltid varit det. Jag arbetar med IT dagligen och funderar mycket på dessa saker. Jag har också varit med i bloggcommunityn sedan det blev ”pop” för sisådär tio år sedan men jag har aldrig riktigt lyckats med att komma upp i toppen. Jag är ganska glad för det idag för jag får mycket mera ut av internet som en bifigur och trivs bra bakom olika nicknames.

Det är nog bara på senare år som det blivit så hårt tryck på att bygga äkta personliga varumärken på nätet och jag tror det är på tillbakagång. Till och med Blondinbella förstod ju att använda bloggen för vad det är – ett skådespel. Tyvärr steg det henne åt huvudet då hon tycks ha tappat bort sitt riktiga jag totalt. Det är inte sunt att försöka leva IRL enligt det narrativ man har på nätet. Jag tror inte ens att det går. Det blir en krock.

Det är inte så att jag inte skulle kunna stå för vad jag skriver och därför gömmer mig bakom ett alias. Om någon listar ut vem jag är, fine, men jag tänker inte skriva ut det någonstans. Jag tror att min riktiga identitet skulle förstöra hela konceptet och jag skulle känna mig låst i mitt skrivande och ni skulle också känna er obekväma att läsa. Det skulle bli för personligt direkt och det är det faktiskt inte för mig. Jag har ingen beef med någon och tänker mest på att skriva en intressant blogg mer än personerna jag kommenterar.

Gossip Girl är en fiktiv person och hon tycker som folk tycker. Tanken är att hon ska vara relaterbar och underhållande. Lagom hård i tonen. Något som mitt riktiga jag och Gossip girl har gemensamt är att vi båda vurmar för barns integritet på nätet och vi har båda ett stort intresse för datorer och samhällsfrågor.

Om bloggen går bra kanske jag skaffar en egen domän. Tills vidare är det ganska kul så här.

Tryck på gilla om du vill att jag ska fortsätta blogga! 👍

Malin H ryter till om amning

Att amma för kort, för länge eller inte alls är en evighetsfråga liksom debatten om att amma offentligt.

Malin H skriver ett upprört inlägg om hur trött hon är på att bli ifrågasatt för sin amningsresa som denna gång är längre än genomsnittet. Hennes son är 1,5 år. Och allt som är utanför normen har en tendens att få folk att höja på ögonbrynen.

Jag är egentligen för att amma hur offentligt som helst men känner mig tudelad till alla bilder som Malin lägger ut på sig och barnet, speciellt eftersom det är kontroversiellt.

Känns som att jag mamma-skammar nu men för min skull behöver ingen skyla sig, jag blir inte obekväm av bebisar och bröst, men för barnets skull – varför dokumentera det?

Skulle ni vilja se bilder på er på nätet när ni blivit ammade? Ur ett längre perspektiv så är ju småbarnstiden otroligt kort, det ska väl inte behöva definiera en människa längre fram hur de fick sin bebismat?

Jag blev flaskmatad som liten men INGEN, jag understryker ingen har någonsin frågat mig om jag blev ammad som ung. Det är BARA mammor som bryr sig om detta i stunden. Sen är den tiden glömd och förbi och ickerelevant.

Men bilder på nätet försvinner aldrig.

Bloggönskelistan

Jag har funderat lite på vilka typer av bloggar jag saknar att läsa. Om någon av er läsare funderar på att starta blogg i år så kanske mina idéer kan hjälpa. Men vad ni än gör; blogga inte bara om ert vardagsliv. Det är vad Instagram är till för. Såvida ert liv inte är utöver det vanliga så är det i regel astråkigt att läsa om. Jag plöjer många bloggar om dagen för den här bloggens skull så jag vet! Dessutom kan en vanlig dagbok inte leda till något produktivt. En nischad blogg kan alltid hittas av andra likasinnade och företag som söker experter på ett ämne.

Nåväl.

Här är min bloggönskelista:

  • En blogg om bloggar
  • En ordentlig lantlivsblogg. Viktigt är att personen är duktig på att fotografera och kan berätta genom bilder.
  • En ekonomiblogg med inriktning på familjeliv, budgettips m.m.
  • En pyssel- och fixblogg.
  • Recensionsblogg av film, tv, böcker under pseudonym, vi vågar inte säga vad vi tycker här i ankdammen annars. Det kan ju vara min kompis småkusins bror som är författaren; isch! Kan med fördel skrivas av flera personer.
  • En vintageblogg. Alla älskar retro!

Vad önskar du dig för bloggar?

Julia H om rätten att få ändra sig

Julia Holmqvist skriver sin födelsedag till ära ett inlägg om vad hon lärt sig under sitt senaste, tjugosjätte, år.

Speciellt har hon lärt sig att man kan ändra sig och FÅR ändra sig – även om man skrivit något annat i sociala medier vid ett tidigare tillfälle. Det här tycker hon att folk är lite för hårda med idag. Hon vill inte bli ifrågasatt nu för något hon tyckte exempelvis 2015.

Om jag en dag tycker att gå på zoo är det bästa som finns, behöver det inte vara en livslång sanning. En dag kanske jag går från att ha en åsikt till att inte hålla med längre. Eller går från att tycka om en sak till att inte vilja göra det längre. Det handlar inte om att vara motsägelsefull eller falsk, utan ibland bara utvecklas man helt enkelt som person.

Jag håller helt med.

Vad jag saknar är något exempel på saker som hon ändrat åsikt kring under året. Det blir så platt när man skriver sådär allmänt och ospecifikt. Hon måste ju ha något i tankarna när hon skriver?

Även om hon nämner något vagt om karriären så känns argumentet mest som en pik till andra.

Det kan också kanske vara så att en livsstilsförändring är på kommande (sänkta ambitioner) och hon är rädd för att bli ifrågasatt för det?

Äh, sånt har jag lärt mig att man mest grubblar över själv. Julia är ju en cool tjej som fått göra mycket i sina jobb redan och rest massor under tiden. En omöjlig ekvation för de flesta.

Men för att sammanfatta:

Under året har Julia lärt sig att folk är långsinta jävlar som gillar att söka fel hos andra och som helst vill att man håller sig i sin box.

Ja, det tog mig också 30 år att förstå.

Ps. Min förhoppning är att Julia sätter karriären på hyllan helt och blir en Real Housewife i USA nu när hon gift sig med en amerikansk fotbollsspelare. Det hade blivit en intressant blogg!