Jag kände att jag ville låta Isabel B komma till tals här på bloggen efter ”teaterinlägget” som var veckans snackis i den finlandssvenska bloggvärlden. Det kändes för mig som att Isabel inte riktigt fått sin sak fram som hon menat och så vill jag inte ha det. Alla ska få komma till tals här på bloggen!

Isabel och jag började mejla, hon skriver så här:
”Det första som inte riktigt kom fram i blogginlägget och som många ifrågasatt var att jag skulle ifrågasätta pjäsens handling.”

Isabel ifrågasatte alltså inte pjäsens handling i sig utan reagerade endast på publikens reaktion som gjorde henne upprörd och det är hennes egna känsloreaktioner och tankar som hon ger uttryck för på bloggen.

Någonting du vill hälsa Wasa teater och de som kanske blev provocerade av ditt inlägg? 

Detta blogginlägget handlade inte alls om Wasa teaters pjäs, som förövrigt var riktigt riktigt bra. Såklart dom ska få ta upp sexism i deras pjäs, viktig sak ändå! Jag diskuterar mera kring hur publiken reagerade av en sexistisk mening som sades i pjäsen och varför dom skrattade. Jag skrev också flera disclaimers att detta var min åsikt, hur jag uppfattade det och analyserade det. Det var verkligen inte fakta som många antar att jag tror. 

…att jag hade PMS och humörsvängningar då jag skrev blogginlägget ledde ju att till det var oprofessionellt uppbyggd.

Står du fast vid ditt inlägg (om det som hände på teatern) eller har du ändrat åsikt om någonting?

Står jag för mitt inlägg? Ja, det gör jag. Det var inte meningen att på något sätt ”skapa drama” eller liknande utan att öppna upp en diskussion om vad som hände. Sedan så att jag hade PMS och humörsvängningar då jag skrev blogginlägget ledde ju att till det var oprofessionellt uppbyggd. Inlägget blev mer eller mindre som en sida från en dagbok där jag uttryckte alla mina känslor på en och samma gång. 

Tycker du ännu att folk var för hårda mot dig i kommentarerna?

Ja, jag har fått ett antal hårda kommentarer efter det, där folk har jämfört mig med rasister, de har tyckt jag varit hämndlysten och sagt saker som ”usch för såna som dig!”. Men jag försöker alltid i kommentarerna framföra att detta är min åsikt och andra får ha en annan åsikt, att alla uppfattar saker olika. Jag har aldrig försökt nervärdera någon eller dess åsikt. Sedan är jag ju bara mänsklig, försöker alltid ha god ton i mina svar. Men då någon skriver saker som är otrevliga så ryter jag nog tillbaka.

Det är många också som har tagit mina ord ur kontexten eller från en annan plats, bl.a. Ellen som du nämnde i ditt blogginlägg. Ellen hade kollat igenom mitt kommentarsfält och valt att kommentera till mig:
”Tänker till exempel på att du förklarar hur man reagerar om man anser att något är absurt – ”Man kanske fnissar eller fnyser, inte skrattar”. Alla reagerar ju olika! Hur vet du hur andra reagerar?”.
Men vad jag hade svarat till kommentaren som hon refererar till är: ”Såklart kan det ju också vara det. Men personligen tror jag inte att man reagerar med ett skratt om man tycker något är absurt, mera som ett fniss eller något. Men alla har säkert olika åsikter kring detta och alla får ha det också. Det här var bara hur jag analyserade skrattat kring händelsen i pjäsen. :)”. Alltså skriver jag tydligt att alla säkert har olika åsikter om detta och att man får ha det.

Har du större förståelse kring händelsen nu?

Ja, det har jag. Jag kan absolut tänka mig att t.ex. folk skrattade (åt repliken) för att det var absurt.

Tack Isabel för att du svarade på mina frågor!