Mindy Joy skriver om det ”outtalade” – om social känslighet och okänslighet och var gränsen riktigt går. När går nyfikenheten för långt?

Utdrag ur inlägget:

Människor som över ett glas mjölk och en tallrik potatismos med korv friskt och utan förbehåll frågar sitt lunchsällskap: “varför är du vegetarian?” eller “varför är du gift?” har jag alltid sett på med lika delar förundran och förskräckelse.
Jag skulle själv aldrig tänka tanken att i en helt vanlig samtalston, utan destomera förtroende för personen, fråga något så personligt.

Men borde hon? Mindy Joy vill inte göra några övertramp och lägga sig i folks privata angelägenheter men samtidigt får jag nog känslan av att hon vill ha en connection med folk. Hur kan man få det av allmängiltiga diskussioner? Är inte det slöseri med dagar och liv? Man kan ju dö imorgon, liksom.

Samtidigt tycker jag nog själv att det är jobbigt med riktigt gränslöst folk som inte kan fråga saker snyggt. De som frågar av egoistiska anledningar. För egenvinning och självhävdelse. De som kör över folk som en bulldoozer med sin rättframhet. Som är vandrande rivjärn med sin okänslighet.

Hon undrar hur vi läsare resonerar.

Jag hör nog till dem som uppskattar frågor och diskussion framom väderprat. Och så tror jag nog att det är av större vikt vilken ton man använder än vad man nu sen egentligen frågar. Om det bara slinker ur en som en naturligt fortsättning på samtalet VS om det är sagt med en dömande ton. Det är ju där spelögat kommer in, eller känselsprötena som Mindy joy skriver. Jag är nog också ganska bra på att slingra mig och styra upp samtalet om jag tycker det blir obekvämt så jag är beredd.

The truth will set you free. Det är vad jag känner om det outtalade. Hela livet har man lärt sig att behaga och smälta in. Fått schysschningar när man prata för högt eller för brett på byn. Det värsta är ju att ”skämma ut sig”.

Men är det verkligen det?
Det värsta är väl att leva ett helt liv och bara prata om vädret.

Var modig. Våga snoka och göra det obekväma. Säg det med en avslappnad axelryckning; ”du behöver inte svara om du inte vill”. Det signalerar väl bara att du tycker personen duger som den är oavsett? Du är bara lite nyfiken på att lära dig något nytt?

Eller?